Matrex

Ibland hatar jag mig själv för hur lättlurad jag är.

Ett ynka sms, telefonsamtal eller lite uppmärksamhet får min hjärna att gå på högvarv med fantasier och planer.
Jag målar upp en allt för romantisk bild av hur det hela kommer att ske.

Allt för att få en ordentlig käftsmäll av verkligheten och tvingas vakna upp och se vad världen egentligen är
och vad jag betyder för folk.

Då är det tur att jag är bra på att hålla masken, att kunna dölja kaoset jag känner inombords och de känslostormar som river där.

Äntligen har jag dykt igen, och jag känner mig som en hel människa - oavsett hur cheesy det låter ;)
Var med och assisterade på en grundkurs hela helgen. Blev mycket bärande av tunga tuber och utrustning, så nu har jag ont i pirincip hela kroppen. Jag känner mig också väldigt trött, men en sån där fysisk trötthet så man känner att man har presterat något och varit duktig...

Första dyken i Sverige, vad ska man säga? Det var en riktig utmaning, och väldigt ovant.  När vi var nere på 5-6 meter kändes det som vi var på 20-25 meter eftersom man knappt såg ytan och det var dåligt med ljus. Det är en omställning att gå från 30 meters sikt till 3 meter, men det var kul på sitt sätt. Här i Sverige dyker man inte direkt efter att se något, utan mer för dykningen i sig självt.  Alla elever dök i 7 mm våtdräkter, och jag kom i min 5 mm, efter att ha suttit still på botten i 45 minuter i ca 14-16 graders vatten blir man rätt så kall. Skakade rätt rejält när jag väl kom upp haha.

Just därför är jag glad att jag har införskaffat en torrdräkt, ska börja en kurs imorgon med teori och pool och sen blir det utedyk i helgen :)

Eleverna var väldigt nöjda med kursen, och instruktörerna tyckte jag gjorde en mycket bra insats. Så jag känner att jag har en fot inne i dykbranschen i sthlm nu... Hoppas bara jag får fler uppdrag snart, och att jag då får betalt för det jag gör ^^

Vi slutar med några väl valda ord, som inte har med dykning att göra:

Inatt har jag sovit 14 timmar, jag tror det är nytt rekord för mig. Det behövdes i vilket fall som helst, inte blivit så mycket sömn de senaste dagarna.

I torsdags åkte jag till Halmstad för att vara med på Fridas student. Det var kul att träffa Frida och Ida igen, det var länge sen sist. Synd på vädret dock, det regnade i princip hela tiden.
Åkte hem på lördagen, men det var mycket drygt. Väl på centralen åkte jag direkt till Tascha i Väsby där det vanliga SMINgänget höll till för kvällen. Satt och snacka och hade det allmänt trevligt, tog sista tåget hem.
Söndagen var mycket förvirrande, hela eftermiddagen gick åt till att göra...ingenting! På kvällen blev det iaf besultat att jag skulle iväg på fest i Telefonplan UTAN mina vapendragare Ck och Jenny. Det blev en lång natt, med mycket skratt och öl. Sov över där, och kom hem nån gång på eftermiddagen. På kvällen skulle egentligen jag och pappa ha grabbkväll = käka chorizo och se på Woodstock-dokumentär. Jag såg en del av dokumentären, sen gick jag och sov, redan klockan 20 XD  Men som sagt, det behövdes...



Idag har jag lagt in alla artiser till Metaltown på ipoden jag hittade förra veckan... Så man kan lyssna in sig. Jag och Amir bestämde oss igår för att vi ska till Metaltown, får se hur vi löser boendet. Vi tar min bil ner iaf. ROADTRIP!

Nu ska jag in till Globen och träffa Ck och Jenny...

Ad astra per aspera
/Niklas

Ps. bloggen har kommit för att stanna... tror jag iaf. det får tiden utvisa! ds.

Ni kanske tycker att jag aldrig uppdaterar min blogg, men allt ligger i själva verket på min egyptenblogg...

Bloggen tillhör Plaskis och själva bloggen hittar ni  här

Läs och kommentera!  Ha det gött

Livet går sin stilla gång, och livet i Egypten börjar kännas som vardag... Allting går i stort sett samma mönster varje dag, tänkte skriva upp hur en vanlig dag kan se ut när vi är ute på båten:
6.20 - klockan ringer och man vill bara sova några timmar till.
6.40 - då är det bara att bita ihop och ta sig upp ur sängen. Käka frukost, klä på sig och allt sånt man gör varje morgon. Detta är zombie-stadiet, Mikis och jag pratar knappt med varandra utan var och en koncentrerar sig på att hålla sig vaken och komma i ordning.
7.25 - crew-bussen hämtar upp oss och tar oss till dykcentret. Resan tar 15-20 min och då passar jag på att lyssna på musik och vakna till ordentligt.
7.45-9.00 - plocka ihop min utrustning, hälsar på alla som jobbar där och till slut tar jag mig ut till båten.
10.30 - första dyket för dagen. Dessförinnan har vi haft briefing om dyket och satt ihop utrustningen. Med ett jättekliv hoppar jag ned i vattnet, och det är alltid en befriande känsla att komma ned i vattnet. Tiden under vattnet kan bäst beskrivas som terapi för min del, det är så otroligt avkopplande. Jag har missat att skriva det förut, och det gör inte så stor skillnad, men för 2-3 veckor sedan gick jag ned på 6 kilo vikter. Så från att ha börjat med 10 kilo i Sharm el-Sheikh är jag nu nere på 6 kilo (vilket är rätt lite, och det är bra).
12.00 - lunchbuffé. Generellt sett så är det mycket bra mat och man blir mätt.
13.30 - andra dyket för dagen. Varje dyk varar mellan 40 och 60 minuter...
16.30 - ankomst till dykcentret, där tvättar vi får utrustning med sötvatten. Detta är ett måste eftersom saltvattnet har en frätande verkan på dykutrustningen...
18.00 - vi kommer tillbaka till lägenheten, hänger upp handdukarna, duschar och går sedan till Living Room för att käka middag och umgås med Nicklas och Ali.
22.30 - vi går hem från Living Room och kollar på ett avsnitt av Heroes.
23.30 - lampan släcks och man försöker somna så fort som möjligt för att orka med nästa dag...

Puja och Arash har åkt tillbaka till kalla Sverige, och dom är saknade. Inte bara utav mig och Mikis utan också Ali och Dennis som de fick bra kontakt med. Puja snacka lite vagt om att komma tillbaka, vi hoppas att han gör det :D

I lördags flyttade jag och Mikis till en ny lägenhet! Det är en lite större, men mycket fräschare lägenhet. Här känner man sig hemma på ett helt annat sätt än i den gamla lägenheten. Det var nån konstig stämning i den lägenheten som gjorde en lite illa till mods. I den nya lägenheten har vi full köksutrustning, så nu ska vi komma igång med att laga egen mat. Jag börjar tröttna på att äta ute varje kväll, efter ett tag smakar allt likadant...   Vi betalar ett par hundra extra i månaden för den nya lägenheten, men det är det väl värt.

Historien bakom hur vi flyttade tycker jag är värt att berättas. I närheten av vår gamla lägenheten (vilket är framför vår nuvarande lägenhet) sitter alltid en gammal gubbe som jag har givit smeknamnet Bob. Varje gång jag går förbi Bob vinkar jag till honom och säger hej, och han vinkar glatt tillbaka varje gång. Så en natt runt kl 00 när jag och Mikis var på väg tillbaka från Living Room hälsade jag som vanligt på Bob och några av hans kompisar. Vid honom satt en äldre man som faktiskt kunde engelska! Vi pratade lite med honom, och han förklarade att han ägde fastigheten med lägenhetern. Egentligen var vi allt för trötta för att bry oss, men vi lyckades bli övertalade till att kolla på lägenheten. Både Mikis och jag gillade lägenheten direkt, Mikis blev nog lite smått förälskad där haha. Så vi diskuterade det några dagar senare och kom fram till att det var väl värt de extra pengarna. Tänk vilken fördel det kan vara att hälsa på gubben som sitter vid gatan, eller hur? ;)   

Senaste dagarna har varvats med strandförsäljning och dykning. Häromdagen blev jag fotad för första gången under vattnet. Det var kul att se hur man ser ut nere i det blå, och jag blev lite smått förvånad haha. På en bild när jag hoovrar ("sväva" i vattnet) står mitt hår åt alla håll, och jag tycker att jag ser ut som Ursula i Den lilla sjöjungfrun, mot slutet när Ursula gör sig stor ni vet... Kolla i galleriet och avgör själva haha.

Jag har fått en smeknamn på dykcentret - charof (det är så det uttalas iaf), som betyder får. De egyptiska killarna kallar mig inte för Niklas, inte Bob Marley utan fåret... haha, vad ska man säga om det?

Dagens rubrik är hämtad från Indiana Jonas and the Last Crusade som jag såg precis. En kille som inte vill köpa vatten för att fiskar parar sig i det... Tänk om alla dykare skulle resonera på samma sätt haha. Jag har varit sängliggande med feber igår och idag, så jag orkade inte mycket mer än att vila och kolla på en och annan film. Men nu känner jag mig nästintill helt återställd, så jag åker tillbaka till dykcentret imorgon. Vi får se vilka äventyr som väntar mig där...

Senaste dagarna har varit ganska händelselösa. Jag har gått på stranden och försökt sälja dykkurser, det går uselt och jag tycker verkligen inte om det. Men det är bara att göra det bästa...

Grabbarna Grus har kommit tillbaka från Kairo, tillsammans med Alis kompis Dennis. Puja och Arash åker hem på torsdag, det kommer kännas väldigt konstigt utan dom :(

Det enda värt att nämnas var att vi igår gjorde en mc-safari ut i öknen. Jag, Mikis, Nicklas, Puja, Arash och Dennis åkte med fyrhjulingar ut i öknen, besökte en beduinby, och åkte tillbaka med solnedgången i ryggen. Idag har jag rätt rejält med  träningsvärk, för visst känns det i kroppen när man bränner på i 70 blås över sanddynorna :D

Mitt ute i öknen gick Nicklas växellåda sönder så vi fick vänta i en halvtimme på att den skulle lagas. Under tiden höll vi på att larva oss, vi spelade bland annat in en kidnappningsvideo á la Al Qaida.  Väl framme i bdeuinbyn fick vi gå upp bland bergen och kolla på solnedgången, vi fick rida kamel i två minuter, och visades runt i byn. Rätt mysigt :)
På vägen hem blev det mörkt fort, på slutet var det i princip helt svart haha. Väl tillbaka blev det lite mat och underhållning som jag inte riktigt uppskattade (tex. ormtjusare, som mer var djurplågeri än underhållning).

När vi kom tillbaka beslutade hela gänget att vi skulle festa lite på living room. Det var en rolig kväll,med intressant diskussioner som hur man gör en riktig ubåt (som omsattes i praktiken också). Nu menar jag inte ubåtar i havet, utan drinkfenomenet när man ska släppa ned ett shotglas med Jägermeister i ett fullt ölglas utan att det blandas... Det blev många olika försök, men Nicklas gjorde bäst ifrån sig genom att sänka ned glaset väldigt sakta med hjälp av en tång. Hur man gör en ordentlig ubåt är ju en väsentligt kunskap när man är bartender ^^

Dagens rubrik kommer från en restaurang där vi åt. Stället heter Da Nani och är italiensk restaurang. Deras slogan är "Non solo pizza"  som jag helt sonikt översatte till "Ingen ensam pizza", vilket jag tycker låter mycket bättre än inte utan pizza (som det nog egentligen betyder) :P

Nu har jag i alla börjat med teorin till divemaster. Snart har jag läst de första bitarna vilket innebär att jag kan börja följa med som assistent och guide, så jag hoppas komma bort från stranden snarast.

Jag har hört att Sverige har massa med snö, och jag måste säga att jag saknar snö :(  Ni får spara lite åt mig tills jag kommer hem ;) Nu har jag varit i Egypten i en månad om man räknar med tiden i Sharm El-Sheikh. Det känns som om jag har varit här en evighet, och jag saknar svenska saker som snö, mammas och pappas mat, mina vänner och fungerande teknik... Men det är väl uppoffringar man får göra ;)

//Niklas

Se bilder från safarin här